Noseworkträning med Diva / Nosework training with Diva

En liten film vi fick från Divas ägare Maria då de tränar Nosework.

En liten möbeltass med eukalyptusdoft är gömd på insidan av luckan under spisen.

Jätteduktiga de är! :)

A small movie we received from Diva's owener Maria where they're training Nosework.
A small cotton pad with eucalyptus-scent is fastned on the inside of the shutter under the oven.

Arn't they great? :)

Parning i Holland / Mating in Holland

Nu har jag och Bianca på tre dagar kört hela vägen till Holland och tillbaka för att träffa snyggingen Beer. Vilken otrolig tur att vi tog Petra med oss. Jag hade aldrig rett ut att köra så långt själv, eller att hitta i Almere! Och det var dessutom väldigt härligt med resesällskap!

Biancas fodervärd ringde och berättade att hon löpte, hon kom hem till oss och då progesteronprovet visade att det var dags ringde jag chefen för att ta ledigt med kort varsel, det var inga problem. Sen ringde jag Petra (en icke ont anande tjej som kort innan hört av sig och var intresserad av valparna från den planerade parningen) som följde med som sällskap och co-driver.

Lite morgongroggy men otroligt taggade började vår resa vid 3 på natten till tisdagen. Ett antal stopp för att rasta Bianca och sträcka benen blev det, hela vägen genom Danmark, Tyskland och halva Holland.

Vi hade precis kommit till Tyskland när vi stoppades av Polizei. De ville se våra pass, men eftersom vi är med i EU ska de ju inte behövas? Körkort var enligt dem inte en giltig ID-handling. När de såg Bianca ville de se hennes papper, och de skrattade ganska gott när hunden var den enda som hade pass. De var trevliga och lät oss passera med en uppmaning att ta med pass nästa gång.

I and Bianca have been on a three-day trip to Holland and back, to meet the handsome Beer. What a blessing that we could bring Petra! I would never had managed to drive that far by myself, or finding my way in Almere! It was also very nice with talking company for such a trip! 

Biancas caretaker called and said she was in heat, she came to our home and when the progesterone test said it was time, I called my boss to take a couple of days off with short notice. Then I called Petra (a girl in good faith who was interested in the puppies from the combination to ask if she had time to accompany us) and she went along as company and as a co-driver. 

A bit tired but extremeley spirited we begun our journey et 3 in the morning. We had some stops for Bianca's sake and to stretchen our legs. 

When we entered Germany, we was pretty soon stopped by the Polizei. They wanted to see our passports and we were informed that our drivers licenses weren't valid as ID. When they noticed Bianca in the car, they wanted to see her papers. They got a good laugh when the dog was the only one in the car that had all her papers and a passport. Well, they let us pass, and we kept going.

Bianca at Rastplatz Roosengaart in Germany

Resan gick otroligt smidigt utan några trafikstockningar på autobahn. Vid ca 18 var vi framme i Almere. Petra uppskattade de vackra färgskiftande dekorationerna som hängde ovanför vägarna:

The trips went very well without delays and "staus" on autobahn. About 18 we reached Almere. Petra admired the beautiful and colourful "decorations" above the roead: 

Decorations accordning to Petra

Hon hade aldrig sett trafikljus som hängde ovanför vägen, och reflekterade inte över att hon behövde stanna... Men det gick bra ;)


Vi tänkte finna någonstans att parkera, men i vår jakt på parkeringsplats lyckades vi hamna uppe i en bussfil som verkade runt hela Almere, och hela filen var kantad med pinnar så att vi inte kunde lämna den. Efter ca 15-20 minuter i bussfilen lyckades vi ta oss därifrån och tog oss tillbaka till hotellet och parkerade tillfälligt framför den.

Trötta, och grininga (åtminstone jag) så checkade vi in, ringde Pat som sa att vi var välkomna trots att klockan hade hunnit bli betydligt mer än vi hade bestämt.

Vi hittade till Almere Buiten och till adressen, där Pat och Beer mötte oss utanför deras hus. Det var kärlek i stort sett vid första ögonkastet, men vi tyckte det var lämpligare att gå in än att få en parning mitt på vägen (vilket kärleksparet iofs inte verkade ha så mkt emot).



Jag visste ju redan att Beer var en riktigt fin hane, och jag hade samlat på mig så mkt information som går utan att ha träffat hunden i verkligheten, men då jag träffade honom var han näst intill bättre än jag föreställt mig. Hans karaktär och personlighet var helt underbar, och han var en riktig gentleman med lilla Bianca.

Eftersom det var mörkt och det regnade lite lätt fick de ha sin kärleksakt inomhus, och förhållandevis snabbt fick vi en hängning.

Vi pratade med Beers ägare Dave och Pat, helt underbara människor som var lätta prata med, delar synen på parning som jag har och otroligt gästvänliga och trevliga. Vi fick också chansen att träffa Beers dotter Lola - en underbar liten tik!

Trötta, hungriga och fullmatade intryck åkte vi mot hotellet. Vi hittade ett parkeringshus, parkerade bilen och gick mot hotellet. Då slog det mig att vi antagligen inte kommer att hitta tillbaka till bilen, så det vart bäst att gå tillbaka direkt och försöka komma ihåg vägen ordentligt. Då upptäckte vi att vi redan då inte hade någon aning om hur vi skulle hitta till garaget, och det tog oss nog 30 minuter att finna det igen. Men nöjda med att ha funnit tillbaka gick vi mot hotellet och "memorerade" vägen. Att hitta tillbaka till hotellet visade sig inte heller vara så lätt, så det tog oss ca ytterliggare 30 minuter, vilket vi även engagerade ett stängt McDonalds i...

Vid denna tidpunkten hade de flesta restauranger stängt, men vi lyckades till sist hitta till ett av torgen där Kentucky Fried Chicken fortfarande var öppet. En kycklingburgare var nöjde vi oss med, fortsatte leta efter hotellet (som det tog oss kanske 15 minuter att finna därifrån men som låg 2 minuter bort...)

På hotellet däckade vi alla tre.


She had never seen traffic lights above the road, and weren't sure if she should stay at the red lightening... but all went well ;) 

We searched for a parking garage, but in our search we found our way up in the busfiles, and once there we couldn't get out. Sfter 15-20 minutes in the busfile we managed to get out, get to the hotell and parked in front of it. 

Tired, grympy (at least I) we checked in, called Pat who said we were welcome even though it was quite a bit later than we had said. 

We found our way to Almere Buiten and their adress, where Pat and Beer met us outside of their house. It was love at first sight, but we thought it would be more appropriate not to stand in the middle of the road. 

I knew before hand that Beer was a really good male (otherwise I hadn't made the trip, of course), but once I met him he was better than I had imagined. His character and personality struck my heart, and he was a real gentelman to Bianca. 

We spoke with Beer's owners Dave and Pat, so wonderful people, easy to talk with, very hospitality  and who shares the same opinions of breeding as I do. Wonderful people. We also got the chance to meet Beer's daughter Lola - a wonderfull little bitch with positive energy!

Bianca and Beer had their love act pretty soon after our arrival, and tired, hungry and full of impressions we drove back towards the hotell. We found a parking garage, parked the car and went towards the hotell. Then it hit me that we would probably not find the car again, so we thought we would get back and memorize the directions. Well, we had already lost our way, and the car. It took us about 30 minutes to find it. Satisfied we had found our way back, we walked towards the hotell and "memorized" the directions to the garage. To find the hotell agian, seemed harder though. It tooks us about 30 minutes, which we also involved a full personal staff of a closed McDonalds in...
At this time, most restaurants were closed, but we managed to find one of the squares and Kentucky Fried Chicken. A chicken burger had to do. We continued searching for the hotell, it took us about 15 minutes finding though it was on the other side Kentucky Fried Chicken... 

At the hotell, we fell asleep all three.

Tired Bianca at the hotell

På morgonen njöt vi av en hotellfrukost, rastade Bianca och gick ner mot bilen för att jag glömt min plånbok i den. Eller, försökte hitta bilen snarare. Vår fina memorering visade sig vara ganska kass, så denna gången kan det kanske ha tagit ca 40 minuter att finna den... Vi frågade en gatustädare som vi visade biljetten för, och som via walkie talkien frågade de andra gatustädarna om hjälp att luska ut vart parkeringshuset låg.

Så 40 minuter senare fick vi plånboken, och denna gången skrev jag upp adressen som garaget låg på.

Så tog vi en shoppingrunda spanade in Almere! Några souvenirer till alla där hemma gick vi till hotellet (som det kanske tog 30 minuter att hitta när det var 5 minuters gångväg dit), åt en REJÄL middag, och åkte mot Beer och hans familj igen för date nummer 2.

Denna date gick också utmärkt, och efteråt fick vi lite mer tid med både Beer och hans familj. Vi hann titta på bäbis-bilder, information om andra kullar och valpar och pratade lite mer ingående om det mesta. Beer gav också oss lite mer intresse, och Bianca passade på att kela lite med Pat och Dave.

In the morning we enjoyed a full hotel breakfast, walked Bianca and went to our car since I'd left my wallet in it. Or rather searched for it.  Our "memorizing the way" were pretty dull, so this time it took about 40 minutes finding it... We got help from a man cleaning the square centre to find the parking garage. 

So, 40 minutes later we found the car and the wallet, and this time I wrote down the adress of the garage... 

We had a trip in the centre of Almere, found some souvenirs to everyone back home and went to the hotell (it took us agin 30 minutes finding it, though it was a 5 minute walk), had a real heavy dinner, went to Beer and his family for date no 2. 

This date also went very well, and afterwards we got some more time with both Beer and his family. We watched baby-photos of him, got more information about both him and other litters he had fathered, and talked more intimatly about many things.

Bianca, Dave and Beer

Vi åkte hemåt mot hotellet igen och skulle parkera i parkeringshuset (för vi tänkte att om vi tar ett annat kommer vi ALDRIG att hitta det vid 4 på morgonen när vi skulle åka), men vi hamnade igen i bussfilerna och blockerade en buss... En vakt närmade sig och undrade vad vi höll på med, när vi bara sa ordet "tourists..." så sa han "aaaaah" och hjälpte oss att komma ut från den.

We went back towards the hotell and was to park in our garage, but we couldn't find it at all. We found ourselves in the bus lane again, and blocked a bus this time... A guard approached us and wondered what the fuck we were doing, but when we said the word "tourists..." he replied thin an "aaaah...." and helped us find our way.

Busfiles where we got stuck, blocked a bus and got help from a security guard

Jag har aldrig varit i Holland tidigare, men det tog inte lång tid att fatta tycke för folket där. Oj vad hjälpsamma alla är! Holländarna är verkligen ett trevligt folk. Jag vill verkligen säga tack till hela Almere för att ha stått ut med oss och hjälpt oss när vi varit vilse i ca 80% av vårt uppehälle i staden :)
 
Vi gav upp att hitta parkeringshuset, så vi återvände till hotellet och Petra tog fram den tunga arsenalen, och bönföll med tårar i ögonen hotellpersonalen att hjälpa oss att parkera utanför hotellet.  (de hade parkeringsplatser, men våra kort fungerade inte att betala för dem). De betalade med sina kort, och vi slocknade ganska fort.

Vi gick upp vid 3 och vid 4 började vår resa hemåt. Petra fick börja resan bakom ratten. Jag vet inte om det var trötthet, mörkret eller "dekorationerna" som gjorde henne ouppmärksam, men hon kunde inte bestämma vilken fil hon ville ligga i. Så hon låg i tre filer på 50 meter. Den enda andra bilen som var ute vid denna tidpunkt var en civilpolis som inte så konstigt nog ville utföra en nykterhetskontroll på henne.


Den gick bra, de var väldigt förstående och vi fick återta vår resa.

Hemresan förflöt också utan större besvär, men GPSen var lite krånglig när det blev 6 filer, så istället för att ta samma väg tillbaka genom Elb-tunneln så hamnade vi mitt inne i Hamburg. Jag kan inte påstå att jag är jätteglad i att köra i så stora städer, men det gick verkligen superbra och helt utan problem (eller hur Petra? ;)) Nåja, allt är helt i staden och alla lever.

Efter en lång resa igen så var vi hemma. Vi hade tänkt försöka ge Bianca tillbaka till Lasse, men vi var så trötta så jag hoppas att han förlåter att han fick henne tillbaka två dagar senare. Jag vet att han saknat henne.

Nu väntar vi på ultraljud och hoppas att det blir valpar!


Jag hade verkligen velat stanna längre, jag kände mig inte mättad när vi skulle hem. Jag hade velat tillbringa åtminstone en dag till med underbara Pat och Dave. Precis när vi vant oss att vara vilse så skulle vi hem, jag hade velat ha en dag till... Men chefen hade varit så snäll och gett mig ledigt ytterligare en dag än det var tänkt och jag ville inte be om mer, så vi fick vara nöjda.

Så nu väntar vi på ultraljud och valpar! Tusen tack till Petra för att du följde med, utan dig tvivlar jag på att det hade blivit några!

I have never been i Holland earlier, but it didn't take me long time to love the people there. Wow how helpful everyone is. The Dutches are a really nice people. I really want to say thank you to all of Almere for putting up with us and helping us when we were lost 80% of our trip.  

We gave up the hopes of finding the garage, we turned back to the hotell and Petra armed herself with the heavy arsenl and PLEADED to the staff of the hotell to help us with the parking outside of the hotell (the machines didn't take our cards). They paid with there cards, we paid them and we went fast asleep. 

At 3 we got up, we started driving at 4 and our journey begun. For five minutes. I don't know if it was that she was tired, the darkness or admiration of the "decorations", but Petra had difficulties deciding where on the road she wanted to drive. The only other car out that morning was a police car, that wanted to check her sobriety. 

It went well though, and we were allowed to keep driving. 

The trip back home want well, but the GPS were a bit difficult to understand when there where 6 files, so instead of driving through the Elb-tunnel we found ourselves driving through the centre of Hamburg. I can't say that I'm very fond of driving in large cities, but it went superwell, and without any problems (right Petra?) ;) Well... everything is whole, and everyone is alive, at least... 

After a long trip, we were home. Now we are waiting for ultrasound and puppies! 

I had really wanted to stay longer, I didn't feel "full" when we left. I had wanted a day more to spend with wonderful Pat and Dave. By the time we had gotten used to being lost, we had to drive home, but I didn't want to ask my boss (who had already granted me one more day off than first decided) to stay longer. So either we wanted or not, we got to go home. 

Thank you so much Pat and Dave, and all the people of Almere, to putting up with us! And thank you Petra for the company, I could never have done this alone! 

Happy, tired couple

Kongenital Armbågsluxation / Congential Elbow luxation

Det har hänt så mycket så tiden har inte funnits att uppdatera bloggen. 2 kullar har jag missat att skriva om (en min och en kull av en valpköpare där det kommit barnbarn till Albin <3). Utställningar, agility och rallylydnadstävlingar har jag inte uppdaterat om. Att Tekla fick livmoderinflammation har jag heller inte haft tid att skriva. Hon är opererad och mår bra nu, men nu ska jag gå in på lite svåra saker.

I vår H-kull fick vi 5 underbara valpar, allihop hanar! (det är den första en-könade kullen jag har haft). Den sistfödda killen vägde bara 150 gram, han var så liten att han SKÖT ut rakt in i valplådans vägg när Sierra hade en krystvärk. Han andades inte vid födslen men han kom igång efter 10-15 minuter med hjärt och lung-massage samt konstgjord andning och slemsugning. Så vart vår lille Gremlin född.

I och med att han vägde så lite så hade vi hela tiden stor koll på honom, men han vart aldrig svag, snarare tvärtom! Han har hela livet behövt kräla över sina feta kullbrorsor för att få en tutte, han har behövt hålla kvar sin tutte när en kullbror kommit för att stjäla den, och har nog faktiskt fått kämpa från start. En oerhört aktiv liten krabat hade vi i valplådan medans de andra tjockisarna sov :) Han fick sen namnet Gremlin för att det är en sådan han ser ut som :)

It has happened so much that I havn't had the time to update the blog. I have missed updating about 2 litters which have been born (one of mine and one of our friend's that have bred grandchildren of Albin). Shows, agility and rally obediance I havn't had the time to update aboute. That Tekla got pyometra I havn't had the time to write about. She is operated and is fine, but now for some heavy stuff... 

In our H-litter we got 5 wonderful male puppies. (it is the first litter we have had of only one gender!) The last born boy only weighted 150 grams, he was so tiny that he SHOT out straight into the wall of the litter box. He didn't breath at birth but he came back to us after 10-15 minutes of heartmassage. And that's how our little Gremlin was born. 

Since he didn't weight that much, we had constant watch over him, but he was never weak, rather the opposite! He was the most alert guy in the litter box, he had to crawl over his fat brothers to get a titty and fight to keep it. He got the name Gremlin since he looked like one: 

Valparnas morfar har fått en kull där man vet att det förekommit kongenital armbågsluxation pga att den uppfödaren varit väldigt öppen och ärlig om det. Jag fick inget sådant i min kull med Sierras pappa, men visste att Sierra kunde vara bärare av genen. Jag tog min kull med detta i åtanke och vid 4,5 veckor började jag andas ut, för jag hade inte sett några tecken på det, det syns ju rätt tydligt.
Vid 5 veckor så tyckte jag däremot att den lille valpens ena ben började se lite krökt ut. 

Jag skickade bilder till den uppfödare som haft detta tidigare, och det stod ganska klart att det var armbågsluxation det handlade om.

I knew that the puppies grandfather had had a litter where there were puppies with congenital elbowluxation. I hadn't gotten it in my litter with the male, but I knew that my girl could be a carrier of the gene. When they were 4,5 weeks, I started calming myself, since I hadn't seen any signs of it. But at 5 weeks I thought that the tiny puppies left leg started to look crooked. 

I sent photos to the breeder who have had the litter with elbow luxation, and it was pretty clear that it was elbow luxation.

Med tungt mod bokade vi en tid då han fyllde 6 veckor till Sune Jarre på Jenny Hill i Kvidinge, eftersom han antagligen är en av de enda i Sverige som sett röntgenbilder på detta och vet vad det är han tittar på. Det är en ganska ovanlig åkomma. Röntgenbilder bekräftade att det var Kongenital Armbågsluxation. Jag hade en ganska klar bild över att det rörde sig om detta och vart beredd att åka därifrån utan Gremlin, en hund kan inte leva med en lös armbåge utan att lida. Men när Sune sa "Ja, det är detta. Men det behöver inte nödvändigtvis innebära slutet", så hoppade jag till.


Han var villig att testa att operera detta, för att ge valpen en chans. För att se om det går. För att se om en teori stämmer eller för att utvidga kunskaperna inom området. Hur som helst ville han operera och gav det en hyfsad prognos. Inga löften däremot, jag har varit fullt medveten om att operationen är helt obeprövad åtminstone i Sverige. Så med hyfsad prognos, subvention av kostnaderna i forskningssyfte och en faktiskt fruktansvärt pigg och glad valp som jag tyckte förtjänade en chans, så bestämde vi att vi skulle testa. Antagligen de första i Sverige som försöker operera en valp med kongenital armbågsluxation. Om det är jättedumt eller inte kommer tiden att utvisa, men går det inte som vi hoppas så betyder det inte att valpen kommer få lida i 10 år, utan får han inget smärtfritt och bra liv så får han somna. Men det vart värt en chans.

Under uppväxten här hemma upplevde jag honom som fullt rörlig, hans ben hade en liten knöl men den blev mindre framträdande efter 8-9 v när han antagligen hade fått lite mer muskler att hålla benet på plats. Veterinären på besiktningen upptäckte det faktiskt inte. Benet vek sig däremot när han busade och hoppade, så några kullerbyttor blev det. Men i övrigt hade han inga problem när han var så liten.


Han opererades vid 12 veckor. Han fick en mild specialnarkos iom sin ringa ålder. Han hade ju redan charmat häcken av alla på djursjukhuset, så mottagandet var väldigt varmt när vi kom. Operationen gick bra och jag åkte tillbaka för att hämta honom. Han fick ligga med dropp en timme i mitt knä, sen verkade han redo att åka hem. Operationen hade gått bra enligt Sune, man hade inte fått in armbågen helt i position, men den var fixerad och förhoppningarna var att den skulle komma att växa rätt. Han hade klarat narkosen bra och han hade efteråt fått ligga hos både receptionspersonalen och veterinärerna som hållit honom varm. :) Det var riktigt rörande att se hur väl mottagen han blev av hela sjukhuset.

With a heavy heart I contacted Sune Jarre at JennyHill, who is probably one of the few surgeons in Sweden who have seen this rather unusual defect. The x-rays confirmed it. I had a pretty clear picture that I was to leave without Gremlin, a dog can't live with a loose elbow without suffering. But Sune said "Yes, it is. BUT it doesn't have to be the end, there might be hope". 

He was willing to try an operation, to give the puppy a chance. To see if it would work. To see if a theory fits or to widen the knowledges about it. Anyhow, he wanted to operate and gave it a pretty good diagnosis without any promises, since the operation never has been tried, not in Sweden anyhow. So, with a decent prognosis, subvention of the costs and a mighty alert and happy puppie whom I thought deserved a chance, we decided to try. If it is foolish or not, we will know in time. But I will not let him suffer for 10 years if the surgery doesn't work, but I think it is worth a shot. 

During his time at home I experienced him as fully movable, his leg had a small bump/crook, but it got less noticable after 8-9 weeks. He didn't have any problems at this age, except that the leg sometimes gave after when he jumped during play

He was operated at 12 weeks. He had already charmed the butt of everone at the clinic, so the welcome was very warm when we arrived. The surgery went well, and I came to get him home.
Så här såg röntgenbilderna ut:
The x-rays: 

Luxated elbow before operation

Normal elbow before operation

Normal elbow before operation

Luxated elbow before operation

After operation

After operation

Hur gick det då?

Då vi kom hem haltade han såklart något hemskt, men hältan hade i stort sett gått över på morgonen därpå. Det gick förvånansvärt fort. När Sune ringde på eftermiddagen dagen efter så kunde jag glatt meddela att han inte bara använde benet fullt, utan han haltade inte heller. Han fick rimadyl i ca 5 dagar, sedan tog jag bort den och haltandet återkom inte. Det kändes så riktigt härligt!

Och livet gick på. Han mådde fint och han var busig, framåt, lekte och var en fruktansvärt lyhörd och nyfiken valp. Vid stygntagningen kände man att det fortfarande luxerade lite, men rörligheten var fin. Vi skulle på återbesök hos Sune två veckor senare på måndagen efter midsommar för röntgen och uppföljning.


På  helgen därefter började han halta lite, och den gav tyvärr inte med sig, så på måndagen ringde jag Sune och berättade att han hade börjat halta nu ca 1 månad efter operationen. Hade han visat någon hälta tidigare, efter operationen, så hade jag inte varit så orolig, men att det kommit NU. Han stannade kvar på kliniken sent och tog emot oss på kvällen vid 19, och röntgen visade att skruvarna släppt lite, antagligen på grund av att han vuxit. Det vart inte helt otippat utan vi hade varit lite grann beredda på det. Men ett bakslag kändes det som ändå.

Ny operation redan ett par dagar efter midsommar. "Lilleplutt" som alla på JennyHill kallade honom tyckte det var jättekul att åka till djursjukhuset och träffa alla kompisarna som tog så fint hand om honom, så han var bara glad att få komma tillbaka igen.


Denna gången var skelettet hårdare än när han var 12 veckor och man vågade nog använda lite mer kraft för att verkligen få benen i position. Helt hundra sitter de inte, men efter operationen satt de mer i position än efter första. Så fick han komma hem igen. Jag förstod att han skulle ha ont efter en sådan stor operation som detta ändå är, men jag var inte beredd på att det skulle vara så stor skillnad mellan de två gångerna.

Även på morgonen dagen efter gjorde han inga anspråk på att vilja försöka stödja på benet, det bara hängde där väldigt stelt. Han darrade och andades väldigt snabbt och andfått, så Sune sa till oss att komma in igen, han behövde antagligen starkare smärtstillande. När Sune såg honom bestämde han sig för att det var bäst att lägga in honom några dagar så att han kunde få de starka sakerna och under observation.

Han fick vara kvar i 2 dagar och få smärtstillande, sjukgymnasten tittade till honom och han fick massage. Så idag fick vi hem lilleplutt. Han duttar benet i marken men hoppar i regel på tre ben. Lördag nästa vecka har vi återbesök och ska göra upp en fortsatt plan. Han har bullfnattat lite idag, för han är väldigt glad igen, tuggat massor på ett ben och ligger just nu vid mina fötter och sover.

Hur detta går kommer jag att följa upp med, det är ju många som håller tummarna för Gremlin, och det finns ju ett visst värde i att veta om detta kan fungera för valpar som föds med armbågsluxation. Jag hoppas till tusen att det vart rätt val.


So, how did it go? 

When we had came home he limped of course, but the next day it was over and he actually moved very well. It went surprislingly quick. When Sune called I could happily tell him that he not only used his leg, but he didn't even limp. He got painkillers for 5 days, and when I withdraw them the limping did not come back. 

And life went on. He was fine and he was curious, happy, played... When ge took the stitches off, they noticed that it still luxated a bit, but he hade good movability in the leg. We were to come back for x-rays and a check up the Monday after midsummer 2 weeks later.
 
The weekend after, he started limping a bit. Since it didn't get better by Monday I called Sune, who said we should come for a check. The screws had loosen a bit while he had grown, it wasn't very surprisinlgy, but nevertheless it felt very heavy. 

A new surgery was decided after only a couple of days. This time a bit more force was used to get the bone more into position. When he returned home, he didn't really act as after the former surgery, but he was in real pain this time. He didn't want to try to use the leg at all, and he breathed heavily and fast, he wouln't try to get upp if he fell and he shook. When he wasn't any better the day after, we returned to JennyHill and they took care of him for 2 days, supporting him with stronger painkillers, watching over him and tested the sensibility in the joints etc. After 2 days he was stable and happy, and he returned home. He doesn't really use the leg, but he tries to from to time even if he most often uses his three good legs. He plays, he is happy again and for the moment he lays at my feet sleeping. We will do a check up next Saturday and a future plan for rehab. 

How this works I will follow up on. I know there are many who crosses their fingers for Gremlin, and there are a certain value to know if this could work for puppies born with elbow luxation. 
Myself, I really hope it was the right decision.

H-kullen född / H-litter is born

Den 18e februari föddes vår H-kull efter Snögrisens Sierra och Angelstaffs Asterix. 5 små pigga killar har vi :) Underbara små lakritstroll som nu öppnat ögonen och börjat intressera sig för oss och omvärlden :)

Här kommer lite bilder på vår fina H-kull:

February 18th our H-litter was born after Snögrisens Sierra and Angelstaffs Asterix. 5 alert little boys :) Wonderful little guys who have now opened their eyes and started to show interest in us and in their surroundings :) 

Here are some photos of our beautiful H-litter: 

Snögrisens Candyman:

Snögrisens Gremlin:

Snögrisens It:

Snögrisens Omen:

Snögrisens Poltergeist: 

Det finns mer information på hemsidan (www.snogrisen.com) ifall man vill veta mer om våra fina grabbar <3

More information are availiable at our homesite (www.snogrisen.com) in case you want to know more about our boys <3

Beppo BIR-valp / Beppo BOB-puppy

Det är så kul att kunna berätta att Beppo, som är son till Snögrisens Cinderella och Just Staffmania Amaretto Stinger ställdes ut första gången idag och blev BIR-valp med HP av 7 valpar :)

Jättegrattis till ägare och uppfödare Linda Jonasson, och stort tack för bilderna!! :)


I'm happy to announce that Beppo, who is son of Snögrisens Cinderella and Just Staffmania Amaretto Stinger visited his first show today and was BOB-puppy with Honour Prize of 7 puppies :) 

Huge congratulations to owner and breeder Linda Jonasson, and many thanks for the photos! :) 

Nu har 2015 startat! / Start of 2015!

Knappt har 2015 startat och det har hunnit hända så mycket redan!

Snögrisens Skyrim "Hella" från vår E-kull har blivit ögonlyst och patellaundersökt, båda utan anmärkning.

Sigrid som är dotter till Snögrisens Cinderella från vår B-kull har ställts ut på sin första utställning 4,5 månader gammal, och blev placerad 2a Bästa Tikvalp och med härlig kritik, jättegrattis till Sigrid, uppfödare Linda och ägare Inger på Ronjastaff. :)

2015 has hardly begun but it has happened so much already! 

Snögrisens Skyrim "Hella" from our E-litter has been eye screened and patella checked, both results Unaffected. 

Sigrid who is daughter of Snögrisens Cinderella from our B-litter has been on her first show 4,5 months old, and was placed 2nd Best Puppy Bitch with lovley critics, huge congratulations to Sigrid, breeder Linda and owner Inger at Ronjastaff :) 

Under hela stressiga julhelgen åkte vi ju fram och tillbaka mellan Blekinge och Göteborg för att para Sierra, och även Vera som vi hjälpte hennes ägare som bodde längre ifrån. Nu har vi ultraljudat båda töserna och alla resor gav resultat så vi väntar valpar efter Snögrisens Sierra x Angelstaff Asterix runt den 20e februari. Samma dag väntar Snögrisens Proud Mary x Joddricks The Devils Bling Bling valpar hos Veras ägare i Gävle. :)

Mer information om båda kullarna finns på vår hemsida under "Valpar". :)

During the christmas weekend we went forth and back between Blekinge and Göteborg to mate Sierra, but also Vera whose owners lived further away and whom we were to help. Now we have ultrasounded both bitches and all our travels were not in vain, so we are expecting puppies between Snögrisens Sierra x Angelstaff Asterix around the 20the February. The same day Snögrisens Proud Mary x Joddricks The Devils Bling Bling are expecting puppies :) 

More information about both litters are found on our website under "Puppies". :) 

God jul! / Merry christmas!