Året 2014 har sakta börjat rulla och vi har fått många fina bilder och trevliga uppdateringar från våra valpköpare! Den sista tiden har däremot varit väldigt tung, inte minst för några av våra vänner och valpköpare som förlorat sina hundar.
Under januari fick jag ett hjärtskärande samtal om att lille Texas (Snögrisens l'Adversaire) från vår F-kull plötsligt och oförberett somnat in under narkos då han skulle genomgå en korsbandsoperation deb 22 januari. En narkos är ju alltid förenat med risker, men man står ju som hundägare helt oberedd på att förlora sin vän under en så pass okomplicerad och inte helt ovanlig operation. Om det var en chock för mig att höra att han hade somnat in, så vet jag att chocken varit total och långt mycket värre för hans familj.
Jag träffade Texas senast på förra kennelträffen i somras och vet vilken fin kille han utvecklats till, hur trevlig och positiv han var, väluppfostrad, och inte minst hur älskad han var av sin familj. Jag vet alla planer som gjorts, förhoppningar och förväntningar som man har haft inför framtiden - och så chocken att det plötsligt är slut utan någon förvarning.
Vi väntar just nu på obduktionsresultaten för att få svar på varför han försvann så plötsligt under narkosen, och jag önskar att svaren kan lindra chocken för hans familj något. Jag tänker på lille Texas väldigt ofta och hans familj är än oftare i tankarna hos mig, jag lider verkligen med er och önskar så att jag kunde göra något.
The year 2014 has slowley started and we have received so many nice photos and updates of our puppies! The last months has been hard though, not less for some of our friends who has lost their dogs.
During January I got a heart-aching call that little Texas (Snögrisens l'Adversaire) from our F-litter suddenly and unprepared had passed away during general anaesthesia while having an anterior cruciate ligament surgery the 22nd January. Genral anaesthesia always comes with risks, but as an owner you are totally unprepared of loosing your friend during such an uncomplicated and not very unusual surgery. If it was a choch to me to hear that he has passed way I know that the chock was total for his family.
The last time I met Texas was on our kennel meeting last summer and I know what a nice guy he had developed into, how nice and positive he was, well raised and not least how loved he was by his family. I know also all plans that have been made, all expectations and hopes for the future - and so the chock that it suddenly was over.
We are waiting for the autopsy report to get some answer of why he suddenly passed away and I wish that the answers will help ease the chock for his family. I am thinking of little Texas very often and even more often of his family - I really wish that there were anything I could do.
Den 19e februari fick jag sedan höra att lilla Ninja till sist fått somna in. Ninja är inte uppfödd av oss men hon är dotterdotter till min Vega, och jag har fastnat så otroligt mycket för denna tös. Efter att ha pratat en hel del med hennes ägare har jag fått äran att träffa denna bestämda och lite egensinniga dam ett par gånger, senast också hon på vår kennelträff. Hon har i sitt sätt påmint så mycket om sin mormor att de nästan kunde vara samma hund, och hon tog mitt hjärta direkt.
Lilla Ninja utvecklade svår generell demodex som inte ville ge med sig, och nu hittade man även ett flertal allergier - allt från pollen till hund-allergi. Jag vet hur hennes familj kämpat för henne och allt man gjort för att hon skulle kunna få tillbaka sitt vanliga glada liv, men till sist togs det modiga beslutet att låta Ninja få slippa lida mer och få somna.
Även här vet jag hur älskad hon varit och hur kämpigt det har varit för hennes familj sedan hon blev sjuk. Ord räcker så dåligt till och man känner sig så maktlös mitt i allt, men jag önskar så oerhört att jag kunde göra något mer, både för Texas och för Ninja, men också för deras fina familjer som har det så kämpigt nu.
The 19th February I got news that little Ninja had been put to sleep as well. Ninja isn't bred by us but she is a daughter daughter of my Vega, and I have grewn very fond of this little girl. After having much contact with her owner I have had the honour to meet this assertive and special lady a couple of times, even her the last time on our kennel meeting. In her ways she reminds so much of her grand mother that they could have been the same dog, and she caught my heart immideatley.
Little Ninja developed demodex that wouldn't budge, and now they also found out she suffered from several allergies - everything from pollen to dogs! I know how much her family has fought for her and all that have been done to get her back to her joyful ordinary life, but in the end the brave decision was taken that she wouldn't have to suffer any more.
I know how loved she was and how hard it has been for her family. Words arn't enough to describe the feelings and I feel so powerless, I wish so much that I could do something more both for Texas and Ninja, but also for their families who are struggling right now.
Jag har tänt två små ljus för Texas, Ninja och deras familjer. Ni vet att ni kan ringa när som helst på dygnet om ni behöver prata, jag tänker på er.
Jag hoppas att alla andra tar väl hand om varandra och njuter av vardagen - livet är så flyktigt.
Sov sött, fine Texas och vackra Ninja.
I have lit two small candles for Texas, Ninja and their families. You know that you can call me anytime if you need to talk, I am thinking about you.
I hope that everyone else takes good care of each other and enjoys every day - live is so fleeting.
Sleep tight, wonderful Texas and beautiful Ninja.
.jpg)


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar