I vår H-kull fick vi 5 underbara valpar, allihop hanar! (det är den första en-könade kullen jag har haft). Den sistfödda killen vägde bara 150 gram, han var så liten att han SKÖT ut rakt in i valplådans vägg när Sierra hade en krystvärk. Han andades inte vid födslen men han kom igång efter 10-15 minuter med hjärt och lung-massage samt konstgjord andning och slemsugning. Så vart vår lille Gremlin född.
I och med att han vägde så lite så hade vi hela tiden stor koll på honom, men han vart aldrig svag, snarare tvärtom! Han har hela livet behövt kräla över sina feta kullbrorsor för att få en tutte, han har behövt hålla kvar sin tutte när en kullbror kommit för att stjäla den, och har nog faktiskt fått kämpa från start. En oerhört aktiv liten krabat hade vi i valplådan medans de andra tjockisarna sov :) Han fick sen namnet Gremlin för att det är en sådan han ser ut som :)
It has happened so much that I havn't had the time to update the blog. I have missed updating about 2 litters which have been born (one of mine and one of our friend's that have bred grandchildren of Albin). Shows, agility and rally obediance I havn't had the time to update aboute. That Tekla got pyometra I havn't had the time to write about. She is operated and is fine, but now for some heavy stuff...
In our H-litter we got 5 wonderful male puppies. (it is the first litter we have had of only one gender!) The last born boy only weighted 150 grams, he was so tiny that he SHOT out straight into the wall of the litter box. He didn't breath at birth but he came back to us after 10-15 minutes of heartmassage. And that's how our little Gremlin was born.
Since he didn't weight that much, we had constant watch over him, but he was never weak, rather the opposite! He was the most alert guy in the litter box, he had to crawl over his fat brothers to get a titty and fight to keep it. He got the name Gremlin since he looked like one:
Valparnas morfar har fått en kull där man vet att det förekommit kongenital armbågsluxation pga att den uppfödaren varit väldigt öppen och ärlig om det. Jag fick inget sådant i min kull med Sierras pappa, men visste att Sierra kunde vara bärare av genen. Jag tog min kull med detta i åtanke och vid 4,5 veckor började jag andas ut, för jag hade inte sett några tecken på det, det syns ju rätt tydligt.
Vid 5 veckor så tyckte jag däremot att den lille valpens ena ben började se lite krökt ut.
Jag skickade bilder till den uppfödare som haft detta tidigare, och det stod ganska klart att det var armbågsluxation det handlade om.
I knew that the puppies grandfather had had a litter where there were puppies with congenital elbowluxation. I hadn't gotten it in my litter with the male, but I knew that my girl could be a carrier of the gene. When they were 4,5 weeks, I started calming myself, since I hadn't seen any signs of it. But at 5 weeks I thought that the tiny puppies left leg started to look crooked.
I sent photos to the breeder who have had the litter with elbow luxation, and it was pretty clear that it was elbow luxation.
Med tungt mod bokade vi en tid då han fyllde 6 veckor till Sune Jarre på Jenny Hill i Kvidinge, eftersom han antagligen är en av de enda i Sverige som sett röntgenbilder på detta och vet vad det är han tittar på. Det är en ganska ovanlig åkomma. Röntgenbilder bekräftade att det var Kongenital Armbågsluxation. Jag hade en ganska klar bild över att det rörde sig om detta och vart beredd att åka därifrån utan Gremlin, en hund kan inte leva med en lös armbåge utan att lida. Men när Sune sa "Ja, det är detta. Men det behöver inte nödvändigtvis innebära slutet", så hoppade jag till.
Han var villig att testa att operera detta, för att ge valpen en chans. För att se om det går. För att se om en teori stämmer eller för att utvidga kunskaperna inom området. Hur som helst ville han operera och gav det en hyfsad prognos. Inga löften däremot, jag har varit fullt medveten om att operationen är helt obeprövad åtminstone i Sverige. Så med hyfsad prognos, subvention av kostnaderna i forskningssyfte och en faktiskt fruktansvärt pigg och glad valp som jag tyckte förtjänade en chans, så bestämde vi att vi skulle testa. Antagligen de första i Sverige som försöker operera en valp med kongenital armbågsluxation. Om det är jättedumt eller inte kommer tiden att utvisa, men går det inte som vi hoppas så betyder det inte att valpen kommer få lida i 10 år, utan får han inget smärtfritt och bra liv så får han somna. Men det vart värt en chans.
Under uppväxten här hemma upplevde jag honom som fullt rörlig, hans ben hade en liten knöl men den blev mindre framträdande efter 8-9 v när han antagligen hade fått lite mer muskler att hålla benet på plats. Veterinären på besiktningen upptäckte det faktiskt inte. Benet vek sig däremot när han busade och hoppade, så några kullerbyttor blev det. Men i övrigt hade han inga problem när han var så liten.
Han opererades vid 12 veckor. Han fick en mild specialnarkos iom sin ringa ålder. Han hade ju redan charmat häcken av alla på djursjukhuset, så mottagandet var väldigt varmt när vi kom. Operationen gick bra och jag åkte tillbaka för att hämta honom. Han fick ligga med dropp en timme i mitt knä, sen verkade han redo att åka hem. Operationen hade gått bra enligt Sune, man hade inte fått in armbågen helt i position, men den var fixerad och förhoppningarna var att den skulle komma att växa rätt. Han hade klarat narkosen bra och han hade efteråt fått ligga hos både receptionspersonalen och veterinärerna som hållit honom varm. :) Det var riktigt rörande att se hur väl mottagen han blev av hela sjukhuset.
With a heavy heart I contacted Sune Jarre at JennyHill, who is probably one of the few surgeons in Sweden who have seen this rather unusual defect. The x-rays confirmed it. I had a pretty clear picture that I was to leave without Gremlin, a dog can't live with a loose elbow without suffering. But Sune said "Yes, it is. BUT it doesn't have to be the end, there might be hope".
He was willing to try an operation, to give the puppy a chance. To see if it would work. To see if a theory fits or to widen the knowledges about it. Anyhow, he wanted to operate and gave it a pretty good diagnosis without any promises, since the operation never has been tried, not in Sweden anyhow. So, with a decent prognosis, subvention of the costs and a mighty alert and happy puppie whom I thought deserved a chance, we decided to try. If it is foolish or not, we will know in time. But I will not let him suffer for 10 years if the surgery doesn't work, but I think it is worth a shot.
During his time at home I experienced him as fully movable, his leg had a small bump/crook, but it got less noticable after 8-9 weeks. He didn't have any problems at this age, except that the leg sometimes gave after when he jumped during play
He was operated at 12 weeks. He had already charmed the butt of everone at the clinic, so the welcome was very warm when we arrived. The surgery went well, and I came to get him home.
Så här såg röntgenbilderna ut:
The x-rays:
 |
| Luxated elbow before operation |
 |
| Normal elbow before operation |
 |
| Normal elbow before operation |
 |
| Luxated elbow before operation |
 |
| After operation |
 |
| After operation |
Hur gick det då?
Då vi kom hem haltade han såklart något hemskt, men hältan hade i stort sett gått över på morgonen därpå. Det gick förvånansvärt fort. När Sune ringde på eftermiddagen dagen efter så kunde jag glatt meddela att han inte bara använde benet fullt, utan han haltade inte heller. Han fick rimadyl i ca 5 dagar, sedan tog jag bort den och haltandet återkom inte. Det kändes så riktigt härligt!
Och livet gick på. Han mådde fint och han var busig, framåt, lekte och var en fruktansvärt lyhörd och nyfiken valp. Vid stygntagningen kände man att det fortfarande luxerade lite, men rörligheten var fin. Vi skulle på återbesök hos Sune två veckor senare på måndagen efter midsommar för röntgen och uppföljning.
På helgen därefter började han halta lite, och den gav tyvärr inte med sig, så på måndagen ringde jag Sune och berättade att han hade börjat halta nu ca 1 månad efter operationen. Hade han visat någon hälta tidigare, efter operationen, så hade jag inte varit så orolig, men att det kommit NU. Han stannade kvar på kliniken sent och tog emot oss på kvällen vid 19, och röntgen visade att skruvarna släppt lite, antagligen på grund av att han vuxit. Det vart inte helt otippat utan vi hade varit lite grann beredda på det. Men ett bakslag kändes det som ändå.
Ny operation redan ett par dagar efter midsommar. "Lilleplutt" som alla på JennyHill kallade honom tyckte det var jättekul att åka till djursjukhuset och träffa alla kompisarna som tog så fint hand om honom, så han var bara glad att få komma tillbaka igen.
Denna gången var skelettet hårdare än när han var 12 veckor och man vågade nog använda lite mer kraft för att verkligen få benen i position. Helt hundra sitter de inte, men efter operationen satt de mer i position än efter första. Så fick han komma hem igen. Jag förstod att han skulle ha ont efter en sådan stor operation som detta ändå är, men jag var inte beredd på att det skulle vara så stor skillnad mellan de två gångerna.
Även på morgonen dagen efter gjorde han inga anspråk på att vilja försöka stödja på benet, det bara hängde där väldigt stelt. Han darrade och andades väldigt snabbt och andfått, så Sune sa till oss att komma in igen, han behövde antagligen starkare smärtstillande. När Sune såg honom bestämde han sig för att det var bäst att lägga in honom några dagar så att han kunde få de starka sakerna och under observation.
Han fick vara kvar i 2 dagar och få smärtstillande, sjukgymnasten tittade till honom och han fick massage. Så idag fick vi hem lilleplutt. Han duttar benet i marken men hoppar i regel på tre ben. Lördag nästa vecka har vi återbesök och ska göra upp en fortsatt plan. Han har bullfnattat lite idag, för han är väldigt glad igen, tuggat massor på ett ben och ligger just nu vid mina fötter och sover.
Hur detta går kommer jag att följa upp med, det är ju många som håller tummarna för Gremlin, och det finns ju ett visst värde i att veta om detta kan fungera för valpar som föds med armbågsluxation. Jag hoppas till tusen att det vart rätt val.
So, how did it go?
When we had came home he limped of course, but the next day it was over and he actually moved very well. It went surprislingly quick. When Sune called I could happily tell him that he not only used his leg, but he didn't even limp. He got painkillers for 5 days, and when I withdraw them the limping did not come back.
And life went on. He was fine and he was curious, happy, played... When ge took the stitches off, they noticed that it still luxated a bit, but he hade good movability in the leg. We were to come back for x-rays and a check up the Monday after midsummer 2 weeks later.
The weekend after, he started limping a bit. Since it didn't get better by Monday I called Sune, who said we should come for a check. The screws had loosen a bit while he had grown, it wasn't very surprisinlgy, but nevertheless it felt very heavy.
A new surgery was decided after only a couple of days. This time a bit more force was used to get the bone more into position. When he returned home, he didn't really act as after the former surgery, but he was in real pain this time. He didn't want to try to use the leg at all, and he breathed heavily and fast, he wouln't try to get upp if he fell and he shook. When he wasn't any better the day after, we returned to JennyHill and they took care of him for 2 days, supporting him with stronger painkillers, watching over him and tested the sensibility in the joints etc. After 2 days he was stable and happy, and he returned home. He doesn't really use the leg, but he tries to from to time even if he most often uses his three good legs. He plays, he is happy again and for the moment he lays at my feet sleeping. We will do a check up next Saturday and a future plan for rehab.
How this works I will follow up on. I know there are many who crosses their fingers for Gremlin, and there are a certain value to know if this could work for puppies born with elbow luxation.
Myself, I really hope it was the right decision.
Dåligt med uppdateringar i år :(
SvaraRadera