Idag är det ett år sedan min älskade vän lämnade mig klockan 22:40, 15 år gammal efter en stroke.
Min finaste vita prins som varit vid min sida sedan jag var femton år. Tiden har gått så fort och det har varit så tungt, det är inte en dag jag inte har saknat min Albin. Det var utan tvekan den värsta dagen i mitt liv när du fick somna i mitt knä. Jag har börjat känna glädje, värme och kärlek när jag tänker på dig nu Albin, men pratar jag om dig kan jag inte hindra tårarna.
Jag saknar dig något enormt Albin, du är alltid med mig i hjärta och i tankarna. Hade det inte varit för att jag fick lilla Mollie precis efter och omtanken och stödet som jag fick av mina fina valpköpare och vänner hade jag nog inte klarat mig igenom det.
God natt, lilla bubben, jag saknar dig...
One year has passed since my best friend left me at 22:40, at the age of 15 after a stroke. My lovley white prince who has been by my side since I was fifteen. Time has passed so quickly and it has been really hard, not one day has passed without thinking about my Albin. It was without any doubt the worst day of my life. I have started to feel joy, warmth and love when thinking about you now Albin, but if I talk about you I cannot stop the tears.
I miss you with all my heart Albin, you will always be with me in my heart and thoughts. If it hadn't been for the birth of my little Mollie exactly after, and the support that I got from my wonderful puppy buyers and friends I don't think that I would have made it.
Sleep tight, my love, I miss you...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar